För att fira Unns födelsedag beslöts i våras att vi skulle företa oss en liten flygtur till Värmland. Slutet på juli föreföll vara en väl vald tidpunkt eftersom arbetsbelastningen då skulle ha lättat. Det hade den förstås inte...
Lars Molin
En och en halvtimme försenade anlände vi dock till Lars som tålmodigt väntade på Säve. Vi som hade fått följa med var Unn, Magnus och Svante. Efter litet genomgång förpassades vi så in i det väntande flygplanet. Denna Piper är det näst nyaste av Aeroklubbens plan. Efter det att Lars utväxlat litet rotvälska med flygledare, och ställt in GPS:er, lufttryck(nja...), autopiloter etc. så bar det av på startbanan och vi blev luftburna omkring 13.00. Efter uppnådd marchhöjd på 5000 fot vankades det catering i form av kaffe och muffins som Lars tillhandahöll.
K750I
Färden gick till Trollhättan varefter Lars anhöll om tillstånd att gena direkt till Sunne(ESKU), utan att första behöva passera Karlstad. Motvind fördärvade snart vår tidsplan, och några små cumulusar och tilltagande molnighet i övrigt gjorde färden intermittent skumpig. Trots sina förmaningar om vikten av renlighet, vådan av att smula med muffins på cabinens golv och faran med kaffe, valde Lars att hälla ut sin kaffekopp efter halva resan. Detta förfarande skänkte oss andra stor glädje.
"Sierra Mark Zulu", som vårt eternamn löd, närmade sig snart Sunne, som efter ett par försök uppmärksammade vårt annalkande genom luftrummet. Då vi närmade oss Sunne girade vi först öster om samhället för en gir över fam. Bergströms hus, jämte fotografering och en gir över "issjön" som nu företedde väldigt lite som påminde om is.
Efter dessa små avvikelser spejade vi något efter ett plan som skulle befinna sig över Sunne någonstans. Vi såg det inte, men de såg oss, ett för åtminstone författaren lätt oroande faktum. Lars såg lugn ut dock, som en pilot skall se ut, även om vänster vinge står i ljusan låga. Efter detta misslyckade spejande svängde vi norrut, rundade fältet och landade på den bana som jag tror benämns 010 - från sydlig till nordlig riktning. På flygfältet väntade fru Lifjärd, dvs. undertecknads svärmor och Bengt vilka åsåg vår eleganta entré med LMZ. Vi packade ur vårt pick och pack och fick sedan skjuts av Unns mor via centrum, där glass och hamburgare inmundigades.
Lars Molin
Härefter blev vi transporterade upp till Selma Lagerlöf Spa och vårt rum. Författaren konstaterade nu att mobiltelefonen innehöll fjorton nya röstmeddelanden efter flygresan och hemföll åt magont några timmar. Större delen av sällskapet höll en väldigt låg profil under förkvällen, medan Lars föreföll att ha mycket energi över för olika aktiviteter på hotellet. Vid nio vankades det middag, efter att vi lyckats slita oss ifrån Lasse Åbergs "SOS". Litet för mycket båtar kanske i den rullen, men ändock en källa till många skratt.
K750I
Efter en mycket trevlig middag beslöt sällskapet att företa en promenad ner till Sunne för att utröna kvaliteten på Sunnes uteliv. Det var så gott som helt dött . Till slut hamnade vi dock på "Gästis" där vi hann dricka en öl innan de stängde. Under promenaden underhöll den alltid pigge Lars oss med någon underlig variant av musik-Jeopardy medelst mobiltelefon.
Att Sunnes uteliv inte imponerade var bra med tanke på nästa dags aktiviteter. Efter en lång frukost togs en ny promenad ner till Sunne, där café besöktes och Sunnes båtbestånd beskådades. Fryken är ju en sådan sjö där man är kung om man så innehar en Bayliner Capri. Många spännande flytetyg finns att beskåda, och den senaste modetrenden tycks vara att ha litet mossa på rufftaket. Efter denna promenad blev vi körda tillbaka till hotellet för omfattande badaktiviteter och bastande. Detta var så intensivt att efter några timmar blev författaren nästan ren!
Nu varar ingenting för evigt. Vid pass. 18.15 hämtade Lisbeth oss för transport till flygfältet där LMZ snällt stod och väntade på oss. Efter genomgång av checklistan och ny rotvälska taxade vi ut till rullbanan och startade i nordlig riktning. Direkt efter det att vi blivit luftburna vände vi helt om och anropade Sunne Flygklubb, där det vankades grillkväll, och frågade om det var OK att gör en "överflygning". En sådan gjordes av det mer inspirerade slaget, och vi kommer att bära den länge i vårt minne...
Under diskussioner i Sunne hade vi enats om tjusningen i att med flygplan komma upp över molntäcket och återfinna solen. Eftersom denna lördag erbjöd ett omfattande molntäcke beslöts att försöka ta oss över dess moln. Vi steg från 6000 till 9000 fot, och tröttade ut den stackars flygledaren på Malmö Control med upprepade förfrågningar om möjligheten av att stiga ytterligare tusen fot. Men molntäcket vann. LMZ steg allt långsammare och till slut gav vi upp. Kaffe vankades nu åter, som Lisbeth helt överraskande hade bryggt åt oss. Denna trevliga bönbaserade vätska avnjöts utan att Lars hällde kaffe över vare sig sig själv, planet eller andra.
K750I
Instrumenten ledde oss alltför snart till Säve och Terra Firma. 55 liter högoktanigt bränsle förpassades in i LMZ vingar och vi plockade ihop våra pinaler. Efter litet putsande och fejande konstaterades att en fenomenal(t) kort(-)semester hade nått sitt slut. Snyft!
Vi riktar ett stort tack till Lars, för hjälpen med de nationella transporterna och trevligt sällskap, och till Lisbeth för hjälpen med de regionala transporterna och catering!