Förbränningsmotorns tidiga historia är fylld av säregna idéer och olyckor. Till de sistnämnda hörde bl.a. expansionskärlens ledsamma benägenhet att gång efter annan flyga i luften - att utröna att det var cylindern som innehade de nödvändiga strukturella  fördelarna på sin sida tog sin lilla tid. Trial and error-metoden var också en långsam och kostsam väg mot framgång. En av de äldsta motorprinciperna är Stirlingmotorn som uppfanns av den skotske prästen Robert Stirling (1790-1878). I övrigt finns över tvåhundra idéer till hur en förbränningsmotor kan tänkas fungera bevarade från 1800-talet.

Rudolf Diesel föddes 1858 i Paris. Med sitt analytiska tänkande kom han att revolutionera synen på förbränningsmotorn med utgångspunkt från bland andra Carnots rön inom områden som termodynamik. Carnot blev den förste som fösökte identifiera vad det verkligen var för orsaker som påverkade en förbränningsmotors prestanda. Tidigare var uppfattningen om motorernas prestationer högst grumlig - var det månens faser, trolldom eller temperaturskillnader som fick motorn att fungera?

Rudolf Diesels väg till insikt gick via tekniska högskolan i München som han lämnade med de högsta betyg som någonsin utdelats där. Diesel tankar om förbränningsmotorer fokuserades främst till verkningsgraden som på de alltjämt dominerande ångmotorerna var väldigt låg(verkningsgrad är kvoten mellan den utvunna energin och den tillförda energin). Ångmotorerna presterade svårligen mer än tio procents verkningsgrad. Ångmotorerna var också stora och klumpiga och krävde dessutom stora mängder skrymmande bränsle. Diesel fick efter sin examen arbete vid Sulzer (som fortfarande existerar) där han fokuserade på användningen av ammoniak vid tillverkningen av bl.a. ismaskiner.

Erfarenheterna vid Sulzer gjorde att Diesel under flera år arbetade med möjligheterna att använda ammoniak istället för vatten i ångmotorn - men då i ett slutet system. Framgångarna uteblev dock. Diesel kombinerade emellertid snart sina slutsatser från arbetet med ammoniakmotorn med Carnot´s termodynamiska idéer. Även om Otto var före Diesel utgick han inte från Otto´s ritningar då han konstruerade sin motor. Diesel var helt inriktad på att förbränningen skulle påbörjas med hjälp av högt tryck, istället för som med Ottos motor, med hjälp av en antändande gnista. Tyvärr försenades Diesels arbete under flera år beroende av hans fixering vid Carnot´s tankar om förbränning under konstant temperatur (en isoterm förbränning).

De som till slut nappade på Diesels förbränningsmotor var Maschinenfabrik-Augsburg, det blivande och idag världsberömda M.A.N. Inom M.A.N.:s hägn kom dieselmotorn som vi känner den att födas. Firma Krupp tillkom också som finansiärer (idag Thyssen-Krupp).

Den isoterma förbränningen medförde väldigt låg verkningsgrad. Diesel valde därför så småningom att överge den isoterma reaktionen till förmån för en förbränning som genomfördes under konstant tryck - en isobar förbränning. Intressant med den isoterma förbränningsmotorn är att den inte behöver något kylsystem, det hela blir dock genast mindre spännande då man inser att den knappt kan driva sig själv...

Insprutningen var till att börja med luftassisterad - bränslet sköts in i motorn (Ficht!). Liksom på stora motorer idag användes också tryckluft till att starta motorn. Tidigt år 1894 gick den första dieselmotorn själv under en hel minut.  Sommaren 1895 uppnåddes en verkningsgrad på 17 procent, samtidigt var dock den indikerade verkningsgraden hela 30,8 procent - dvs. förbränningens verkningsgraden exklusive mekaniska förluster. Hårdvaran lämnade alltså fortfarande en del i övrigt att önska. 1897 uppnåddes en verkningsgrad på 26,2 procent och sent samma år 30,2 procent. Efter dessa genombrott sköt intresset i höjden på kort tid.

Diesel blev på äldre dagar en förmögen man. Enligt Enc. Britannica debatterade också han inom sociala frågor, liksom en stor del av de intellektuella i den tidens Europa. Kroppsliga åkommor som han dragits med sedan barndomen gjorde sig också alltmer påminda. Rudolf Diesel tog sitt liv i september 1913 då han hoppade från en båt i Engelska Kanalen.