Aktuellt

Det var länge sedan vi hade riktigt hård blåst nu, men igår fick vi ännu en gång känna på vädrets makter. På förmiddagen den 27 november började det blåsa upp ganska ordentligt, och framåt lunch hade vi en vindstyrka på 24-25 sekundmeter. Topparna började blåsa av från vågorna, och sista båtturen över till Koön var en inte helt angenäm upplevelse. Under eftermiddagen pysslades med bryggor och båtar, för att de skulle klara sig så bra som möjligt. Vattnet steg som mest till ca 110 centimeter över det normala, och gick följaktligen ordentligt över vår gamla tappbrygga, och den högre brygga som är belägen innanför denna. Den senare fick vi lite bekymmer med då den började lätta lite i vågorna - det fick bli lite snickeriarbete mellan och ibland i vågorna.

Stormen låg ganska stadigt på 250-260 grader - en vindriktning som är mycket gynnsam för oss. Framåt 18-19-tiden kändes det som om det mojnade lite, och vi upplevde att vi hade klarat det värsta. Emellertid kantrade vindriktningen nu snabbt mot NNV/N. Först låg vindstyrkan stilla på 22-23 sekundmeter, men sedan började den stiga snabbt, och låg snart på 30 sekundmeter med vindbyar på 38. Rutorna bågnade och skum från havet skvätte då och då mot rutorna. Takpannor började flyga av, och i området vid nya och gamla tappbryggan var ett rent inferno av sjörök och ihärdigt regn. Vi var ute som hastigast och säkrade en vindslucka, och det var knappt man trodde sina ögon. Oavsett vad som skulle kunna tänkas ha hänt vid bryggorna under dessa förhållanden, så hade vi varit helt maktlösa.

När stormen hade bedarrat framåt 22-tiden, försökte vi göra en snabb skadekontroll. Som väl var visade den på blygsamma skador, främst bestående i ett saknat mellanlägg till pontonbryggorna, takpannor och en del kringblåsta utemöbler och annat. Däremot inga större skador på vare sig båtar eller bryggor, vilket vi är mycket tacksamma för.

Bryggan försökte delvis lämna oss, men vi lyckades få den på andra tankar med hjälp av vikter och blött spikande.

Ser aggressivt ut, men det blev mycket värre sedan då vinden vände och växte till sig...

Så fick vi ännu en ganska svår isvinter. I år har det dock inte varit möjligt att promenera över, däremot har isen varit ett problem ända sedan i december. Tack vare ombytlig väderlek har emellertid den riktigt grova isen uteblivit, även om den breder ut sig ordentligt innanför Instön och Klöverön. Vi har god hjälp av lotsverket i Marstrand som med den gamla lotsbåten, 526, bryter isen då den blivit för grov för oss. De nyare båtarna i aluminium tål inte is särskilt väl, utan får bida sin tid i väntan på fritt vatten.

Sitter för närvarande och skissar på ett kostnadsförslag avseende en ny spolplatta här hos oss på Klöverön. Å ena sidan kan det konstateras att projektet är behjärtansvärt, å andra sidan kan konstateras en del invändningar. Jag diskuterade dem i ett debattinlägg Bohusläningen i höstas, och citerar de viktigaste:

Isen har nu i stort sett omringat Klöverön. Mellan Klöverön, Koön och Marstrandsön är dock ännu isfritt. Ibland frågar folk om det går att gå över till Klöverön. Ännu vill jag på det bestämdaste avråda från det. För några dagar sedan kom dessutom in varmare strömmar vilka fick isen att börja ruttna. Annars ligger isen ordentligt i områdena kring Långö och Högö. Isen har dock dragit sig in från Vannholmarna en bit den senaste tiden.

Det är en god sak att det blåser. Tillsammans kan vi som kör båt av och an här ute på Klöverön hålla vattnet ganska fritt. Blåsten är dock en nackdel då det kommer till att hålla en ränna. På så vis är det nästan bättre om det är riktigt kallt och stilla. En ränna som går ihop är svårare att köra i än isen bredvid. Det värsta som kan hända ismässigt är att det kommer in sötvattenis från älven. Det är som att köra i betong. Detta fenomen drabbade oss för några vintrar sedan i kombination med hård västlig vind. Då var det stopp några dagar. Skall bli rätt skönt med vårens ankomst...

Varit i Mollösund på möte med Aspen. De satsar nu hårt på sjömackarna, och det är vår avsikt att provsälja under sommaren 2010. Vid konstruktionen av bryggan upplät vi en cistern om 5 kubikmeter till Aspen, återstår bara att installera den tredje pumpen. Bränslet i sig är väldigt bra ur miljösynpunkt, och med tanke på att 2-taktare släpper ut 20-30 procent av bränslet oförbrännt, innebär alkylatbränslet många fördelar. Det är lite paradoxalt det där med bensinutsläppet, och lagstiftningen är helt irrelevant och illa uppdaterad på området. Om man exemplevis häller ut 10 liter bensin i sjön, och Kustbevakningen ser det, är det fråga om ett icke ringa miljöbrott. Om du däremot först låter det gå igenom din gamla tvåtaktare, så är det ok. Antag att vi sålt 50 kubikmeter till konventionella tvåtaktare här i somras, i så fall har ca 10000-15000 liter gått rakt ut i sjön.

Problemet lagstiftningsmässigt är trovärdigheten. Kustbevakning och sjöpolis är oerhört vaksamma på utsläpp, och det är bra, men det slår lite snett. Jag har själv många gånger talat med dem, då de utrett potentiella utsläppskällor (ofta länspumpningar). Det skrivs papper, och den ansvarige båtägaren får sig såväl åthutning som böter. Då jag sedan åker iväg med min rib, som drar en liter i minuten då man står på lite, och följaktligen släpper ut ca 15 liter i timmen rakt ut i sjön, vinkar de istället glatt. Detta är ganska knasigt helt klart. Här är alkylatbränslet är en stor miljöfördel, eftersom det innehåller betydligt mindre mängd farliga aromater, och således innebär en väsentligt lägre miljöpåverkan.

Det ekonomiska inciatmentet för båtägaren är tyvärr litet. Alkylatbränslet är dyrare än den vanliga 95-oktaniga bensinen å ena sidan. Å andra sidan kostar det mycket pengar att byta sin konventionella tvåtaktare mot en ny direktinsprutad motor. Man hade ju kunnat tycka att det vore rimligt av lagstiftarna att ta ett helhetsgrepp om utsläppsfrågan.

Vad avser alkylatbensin och motorers hållbarhet, gäller ännu idag inga garantier från motortillverkaren, om man kör på alkylatbränsle. Detta innebär inte att den bensinen är skadlig, men som de flesta större företag strävar man ju efter kostnadsminimering. En motortillverkare idag certifierar sin motor på basis av ett referensbränsle, på vilken alla tester utförs. Att certifiera på ett annat bränsle, eller lämna garantier om man kör på det, är förstås oerhört dyrt. Det man kan konstatera avseende alkylatbränsle är att dess lägre densitet (0,64) gör att motorer går magrare om man kör på det. Samtidgt är alkylatbränslet bättre på att motstå spikningar, så i princip skall det jämna ut sig. Yamaha har dock haft problem med sin överladdae snöskotrar. Den lägre densiteten gör nämligen att avgastemperatuen stiger. Vid höga varvtal, särskilt i kombination med överladdning, kan man därför få problem med överhettade avgasventiler (900 grader+). Inga utombordare kommer upp i dessa varvtal dock, och överladdning är sällsynt (hittills endast Mercurys Verado).

Jag tror också att det koemr att uppstå ett stort informationsproblem. Motorer kommer ju att gå sönder även då de körs på Aspens alkylatbensin. Som mekaniker är det då tacksamt att öra det lätt för sig, och peka på bränslet som anledningen till haveriet, speciellt som den genomsnittlige båtägaren inte är vidare driven då det kommer till flamhastigheter och avgastemperaturer. Problemet är att det är inte den genomsnittlige mekanikern heller. Om Aspen skall lyckas med sin satsning tror jag att det är viktigt att sprida information om bränslet hos båtfirmor runt om i landet.

Preem kommer nästa år att börja sälja hydrerad diesel, som blir ett alternativ på dieselsidan till alkylatbensinen. På gång är också en dieselprodukt som är baserad på spill från pappersverken. Den intresserade kan läsa mer om detta projekt här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3882125.svd

Kan i sammanhanget noteras att man i Mollösund i somras tog 15,70 för den 95-oktaniga bensinen. De är långt ifrån dyrast på kusten.

Vad skall man säga om sommaren 2009? Uselt väder till att börja med, vilket lade ordentlig sordin på såväl försäljning som båtlivet i övrigt. Juli var generellt dålig, men första helgen i augusti inträdde plöstlig strålande väder, och vi sålde väldigt bra. Ur ekonomisk synvinkel har detta första år varit förknippat med omfattande uppstartskostnader. Prisnivån på bränslet, och därmed vår avans per liter, har vi låtit ligga kvar ungefär där den legat för, dvs. ungefär i nivå med Statoil. Vi tror att vi biter oss själva i svansen om vi höjer priserna mycket bara för att vi är ensamma i området. Marstrandsbor har erhållit rabatt med en krona litern. Finns fortfarande en del som släpar dunk, men det får väl vara upp till var och en. Faktum är att endast en båtägare klagat över prisnivån. Och det kan man ju naturligtvis göra om man jämför med bilsidan. Det är dock en helt irrelevant jämförelse, eftersom vi måste uppfylla samtliga de krav som ställs på en bilmack, men tjäna in alltihop på en och en halv månad. Men det är som jag noterat tidigare: alla vill ha en levande skärgård och levande landsbygd, men få vill betala för den.

Som brukligt är är det också en del som roar sig med att sprida ut att vi har vatten i cisternerna. Man kan ha en del olika funderingar kring detta, sådana rykten finns förvisso om alla mackar, och hör till. Hur man än vänder och vrider på det känns det emellertid ganska obehagligt, helst då man gör en så stor satsning. Främst därför att:

- Vi kontrollerar cisternerna med vattenpasta regelbundet (liger i lådan på bryggan, så det står vem som helst fritt att kolla när han/hon vill)

- Slatten i cisternerna är 600-700 liter styck. Så mycket vatten måste alltså minst finnas i cisternen innan det kan sugas upp.

Det finns många missuppfattningar då det gäller vatten i cisterner. En del tror att det blir extra skitigt eller extra stor risk att få vatten från pumpen då man fått det sista, dvs då macken gått tom. Snarare är det tvärtom. Om man teoretiskt antog att det stod vatten i tanken, så skulle detta kunna röras upp och delvis för en stund blandas med bränslet, och man skulle då teoretiskt kunna få upp det via pumpen.

Det talas också mycket om kondens. Här bortser man nästan helt från de mekanismer som skapar kondens. Då man kyler luften i en cistern, kondenseras det vatten som luften ej längre kan bära, på cisternens väggar(daggpunkten). Då tanken värms upp igen, övergår vattnet åter i luften. På våren har man en uppvärmning, och på hösten har man en nedkylning. Om man räknar teoretiskt på den mängd vatten din tank kan tänkas innehålla, och antar att man har en riktigt stor cistern, där luften är uppvärmd till höga 30 grader, så kan den kubikmetern luft innehålla ca 30 gramm vatten, dvs. en liten snaps. Om vi sänker temperaturen till säg 0 grader, och du sedan sjösätter och fyller upp, så kommer 2,5 cl vatten att finnas i vätskeform i din tank. I realiteten är det ofta 10-15 grader varmt då man lägger upp båten, och unghefär samma temperatur då man lägger i den, den kondenserade vattenmängden blir på så vis försumbar. De cisterner vi har i pontonbryggan håller ungefär samma temperatur som det omgivande vattnet, och temperaturvariationerna är därmed små, över den period som går mellan två fyllningar.

Sammanfattningsvis: det är oerhört svårt att skapa mängder med kondensvatten. Det är en gammal skröna som folk som inte satt sig in i de fysikaliska lagarna slänger sig med.

FAME, raps o allt vad det är bringar dock ytterligare en variabel in i denna ekvation. Diesel med inblandning av förnyelsebart drivmedel, kan i kombination med vatten ge upphov till omfattande bakterietillväxt. Dock är det få marinstationer som använder denna diesel, eftersom det är väl känt. De enda som gjorde det var, så vitt jag vet, Statoil.

Vad avser automat, så gäller i dagsläget att sjömackar skall vara bemannade sommartid. Vi får alltså ej ha någon sådan annat än vintertid, vilket vi planerar att ha så småningom.

Inför nästa sommar skall fendrar upp utefter hela bryggans längd, kiosken skall göras om, pump för alkylatbränsle skall installeras, nytt kassaregister skall införskaffas (SKM:s nya regler vid kontanthantering) och det långsiktiga arbete med att göra verksamheten så trevlig och välordnad som möjligt skall fortsätta.

Vi kommer att ha öppet hela vintern, och önskar så väl gamla som nya kunder varmt välkomna!

Bryggan på väg ner i vattnet i tisdags. Leverans tidgt måndag morgon. Avsyning av räddningstjänsten torsdag, och drifttagning torsdag eftermiddag, om allt går som det skall. Gamla anläggningen kör vi parallellt tills den nya är färdig.

Volvo Ocean Race, kom och gick utan större omak. Ett synnerligen dåligt väder lade sordin på tillvaron, men lördagen, och främst söndagen bjöd på vackert väder. Trots att vi ännu ej fått den nya bryggan, så avlöpte helgen väldigt väl för oss, vilket inte minst en god dialog med hamnkontoret i Marstrand borgade för.

Bryggan är i skrivande stund ej avlägsen. Hade idag nöjet att spatsera en stund på den i hallen hos SFPontona i Wallhamn. I dagsläget ter den sig ungefär så här:

Till vänster i bild ser man ställningen där alla avluftningar skall gå upp. Till höger på golvet skymtar man en av de nya pumparna. Bryggan blir 20*4,5 jämte fendrar (trä). Total höjd blir ca 1,50. Sjösättning sker imorgon tisdag eller på onsdag, enligt Peter på SF, sannolikt meddelst stödig kran, vilket i sig kan vara värt ett extra besök...

Och så blev det alldeles tyst ett tag igen. Denna gång berodde det på att one.com, det i övrigt utmärkta web-hotellet, upphörde att stödja Frontpage. Nu är vi dock åter, och talrika uppdateringar står för dörren!

Nu är tankarna uppgrävda på gamla Statoil-macken, återstår återfyllning och lite iordningsställande. Ryktena går på bygden om vad som skall bli där istället. Förste april är det i alla fall tillträde för de nya hyresgästerna.

I Kungälvsposten höjs rösterna om parkeringstaxan på Koön. Sjuttio kronor per dag kostar det att besöka Marstrand. Kommunen försvarar detta genom att om det inte är dyrt så kommer platserna att utnyttjas mer frekvent av sommargäster boende i området. Och det är ju en poäng. Samtidigt kan man ju tycka att priset ändock är ganska ohemult; det borde inkludera något i övrigt, som exempelvis färjeresan över till Marstrandsön (jo jag vet att den går back), eller fritt inträde på fästningen. Som det är nu är det dyrt att parkera, sedan får man betala för att åka över, sedan är det dyrt på ön. Men så blir det ju då alla vill tjäna på turisterna, som näringsidkare är jag emellertid frestad att hävda att kommunen borde ligga lite lägre. De pengar som kommer öns näringsidkare till del, når ju också kommunen i viss omfattning. Dessutom har alla att tjäna på ett gott första intryck.

Ibland tänker man en del dystra tankar om detta med att ha en levande skärgård, och en levande glesbygd. En viktig anledning till att Statoil lagt ned är att marstrandsborna inte tankade där, för att det var lite dyrare än det var i Ytterby, eller i Kungälv. Det tycks som om man bara gillar sådan glesbygd som finns på andra ställen än där man själv bor, det är följaktligen tur att det finns badgäster...

Givet den båttrafik som dock förekommer i Marstrand vintertid, kontra den mängd vi säljer, är det inte svårt att lista ut att antalet dunkar som åker på marstrandsvägen måste vara ganska stort. Nu står vi inte och faller med dessa tankningar, men man kan ju konstatera att om inte Marstrand hade sina badgäster, så skulle i princip inga verksamheter kunna överleva här. Vad är glesbygden värd? Absolut ingenting. Och som jag tidigare tillstått: charetter, idealbilder och tusen vackra ord är noll och intet värda om man inte gör något aktivt själv för att stödja de verksamheter som finns i Marstrand.

Så har det gått litet trögare igen ett tag, det skriftliga beslutet från länsstyrelsen dröjde så länge att vi nästan tappade en månad ytterligare, vilket onekligen hade förstört planerna att bli färdiga till Volvo Ocean race. Ganska jobbig process det här helt klart... Hade möte med Aspen miljöbränsle också, troligtvis kommer vi att även saluföra deras alkylatbensin i en separat femkubikstank.

I går hade vi den första riktiga sommartankisen, dvs. en sådan som just sjösatt, och inte har båten liggande i året runt. Nu kommer det att öka successivt i tre månader, bli kaos i ca en, och sedan långsamt tackla av igen.

Har också hunnit ägna några dagar åt båtåkande i den karibiska övärlden, och bl.a. så bevistades Marigot Bay på Saint Lucia, där man tillbringade tre vintrar som liten. Passade på att ta den gamla välbekanta simturen från DoLittles över viken igen. Fast småfiskarna som förr nafsade en i fötterna hade tydligen stängt butiken. Rätt bra för hjärtat egentligen, som liten befarade man alltid att de små tänderna plötsligt skulle ersättas av ett par större...

Nu kommer byggnadsnämnden att avgöra bryggdelen separat, vilket gör att vi kan skynda på order av själva bryggan.

Fick igår möjlighet att presentera projektet på Marstrands Båtförenings årsmöte. På detta möte diskuterades i övrigt de planerade omdisponeringarna av hamnen. Bland annat finns ju idéer om att utnyttja Mjölkekilens yttre delar till en hamn för 100-150 båtar. GKSS skall då kunna ha sin bas där i stället för som nu i Muskeviken, vilket innebär att man slipper traila båtarna genom samhället. En annan fördel är att optimisterna och jollarna inte behöver trixa sig genom hamnen för att ta sig till södra inloppet.

Man har också en del funderingar kring att anlägga en större pontonhamn söder om Hedvigsholmen. En mer konkret plan, som nog kommer att verkställas inom inte alltför avlägsen framtid, är en tredje brygga i Muskeviken, och flytt av de två befintliga. Ritningarna finns på deras hemsida.

De nio kasunbryggor som finns i hamnen diskuterades också. Tydligtvis står några av dessa i begrepp att sjunka; då armeringen börjat korrodera expanderar den med följd att betongen spricker. Eftersom det inte finns något cellstoff i dessa bryggor, utan de endast flyter på sin luftkudde, sjunker dessa då plötsligt utan att säga vare sig hej eller då. Kan nog kännas lite segt om man ligger förtöjd i en brygga som beter sig så...

Har börjat plocka över en del av Daniels lager också. Bl.a. gamla VDO-instrument från tidernas begynnelse. En del är fortfarande märkta med Q8:as prislappar, och en del till och med med Marstrands Marincenter/Volvo Penta. De har tröstlöst legat där i sin låda och lyssnat på badgästernas problem genom åren, och stillatigande tvingats se händerna passera dem till förmån för andra vackrare och mer ändamålsenliga produkter. Nu är de dock så gamla så att de nästan börjar få ett värde genom det. En Sum-Logg från anno 1803 någon?

Vad avser bränsle till mopeder, gräsklippare och annat smått tycks det gå majoriteten förbi att Franckes Marina faktiskt säljer alkylatbensin från Aspen på dunk.

Så blev det mitt i alltihop några dagar i Schweiz också, närmare i Les Diablerets. Otroligt fint! Synd bara att man som sillstrypare är så risig på skidåkning...

Har haft telefonkonferens med driftsledaren på Sjöfartsverket och chefslotsen (eller vad det heter). Här var det mer konkreta frågor om sjökort, vattendjup och förankringar. Men slutet gott allting gott! Nu återstår i princip endast Byggnadsnämnden i Kungälv.

I området runt Marstrand ligger nu ganska mycket is. Tack vare ihållande molnighet inskränker sig dock nyisen till ett minimum. Hade det varit klart väder, och samma väderlek skulle det varit en hel del is vid det här laget.

Plötsligt går det snabbt. Har fått godkännande från Länsstyrelsen, vilket innebär att Kammarkollegiet också är med på tråden. Har också fått godkännande från Transportstyrelsen. Nu återstår Sjöfartsverket i Göteborg. Dessutom måste jag skapa underlag till en UFS, dvs. Underrättelser för Sjöfarare. Bra att de högre instanserna börjar reda upp sig. Nu är det snart bara kommunen kvar. De skall ha sammanträde den 26/2, och jag hoppas att alla bitar kan vara på plats till dess. Mätning av vattendjup och principskisser över förankring är också färdiga.

Byggplanerna tar sig nu en sväng förbi Kammarkollegiet och Sjöfartsverket. Har även fått en ny anfallsvinkel hos Länsstyrelsen. De involverade myndigheterna är nu byggnadsnämnden, Vattendomstolen, länsstyrelsen*2, räddningstjänsten (genom Prevecon), samhällsbyggnadskontoret (om transporterna), kammarkollegiet, lantmäteriet och Sjöfartsverket. Länsstyrelsen såg dock gärna att vi också introducerade Kustbevakningen och Sjöpolisen i diskussionerna. Sedan tillkommer ju förstås egenkontrollprgram avseende café och mack, jämte varvet, arbetsmiljöverkets synpunkter i det att vi anställer säsongspersonal, livsmedelsverket, anmälan om försäljning om tobak till den aktuella tillståndsenheten på kommunen så att de kan göra oannonserade kontroller m.fl.

Sägas skall att ingen av dessa myndigheter ställer sig avvisande, och att de alla ger ett vänligt bemötande. I grunden handlar det ju om att tillgodose den enskildes och det allmännas intressen; ett fundament för vår demokrati. Men man besinnar också i sitt stilla sinne att det vore väsentligt enklare att sälja stället till närmaste badgäst. Att överlåta förvaltningen av fastigheten till någon som inte ser med samma välkomnande ögon på besökare. Vilket vore bäst för skärgården? Vilket hade mest gagnat det allmänna? Vilket hade renderat mig mest pengar? Gissa det den som kan.

De två ombordvarande klarade sig oskadda, men båtens propelleraxlar och roder slets loss, och dessutom hamnade den upp och ned.

Det vore lögn att påstå att det är kö vid tappbryggan, men ett par strötankisar kommer det i alla fall!

Marstrandsön vid solnedgången den förste februari 2009 Albrektsunds kanal ligger ännu tom.

Då vi ändock är inne på ämnet Albrektsundskanal, är det frestande att lyfta fram följande rader. Vet inte hur många gånger man tvingats argumentera med folk som minsann vet att det är fri fart ända ner i själva kanalen, och att det "alltid" varit så.

Båtmässan har dragit igång. Hoppade över branschdagen eftersom det ändock blir två besök i nästa vecka, med möten och kurs. Enligt tidningarna ligger fokus mer i år på tillbehör av olika slag, vilket inte är svårt att förstå. Vid sidan av den stora skrällen Askeladden har ju såväl Dehler som Ideal-båtar m.fl. gått i konkurs. Orsakerna är i allmänhet de gamla vanliga: svårigheter för tillverkarna/generalagenterna att få betalt från sin återförsäljare. Samma öde som drabbade vår försäljning av SkicoCombi 1973. I lyxbåtssegmentet är man ofta mer immun mot konjunktursvängningarna, men man kan ändå notera omfattande permitteringar, och att exempelvis Ferretti som förra året annonserade att man tänkte börsnotera sig, nu är i halt utförslut och tvingats permittera stora delar av personalen. Krisen i båtbranschen är närmast en parodi på den motsvarande i bilbranschen; från högtryck till tvärnit på ett par veckor.

I Marstrand har sedan en tid pågått ett lyktstolpsprojekt, i vilket man kunnat köpa lyktstolpar med sitt namnpå. 81 har man sålt hittills á 12500 kr styck, låter KP berätta. Bakom projektet ligger Marstrand StopOver i samarbete med Kungälvs kommun och SFV.

För transportörerna av denna Sunseeker 72 Predator väntar ett jobbigt telefonsamtal.

MarstrandStopOver söker volontärer inför Volvo Ocean race. Sista ansökningsdag är 15 februari. Läs här: MarstrandStopOver

Projektet går framåt i små steg. Riskanalysen skall vara färdig i skrivande stund. I övrigt avvaktar vi länsstyrelsens och miljödomstolens eventuella funderingar. Sedan är det räddningsverket och samhällsbyggnadskontoret som har det slutgiltiga ordet. Det tycks gå åt rätt håll i alla fall. Ibland poppar det upp rykten i Marstrand, som alltid. Det senaste dök upp igår då det plötsligt var klart att två killar från Göteborg hade tagit över Statoil, och att pumparna skulle ställas tillbaka. Så var inte fallet, men just i det skede som är gällande de stundande investeringarna är det klart att man lyfter på ögonbrynen lite grann. Artikeln i gårdagens GP torde väl dock ha motat Olle i grind delvis.

Planerna avseende byggnation av varmhall och asfaltering/gjutning av varvsområdet är uppskjutna till åtminstone 2010.

Aspen miljöbränsle har också hört av sig angående vårt eventuella intresse att sälja deras produkt. Vi skall ha ett möte efter båtmässan. Tyvärr är det nog många som väljer plånboken framför miljön, och det ekonomiska underlaget är därför lite oklart.

Hemma igen efter några dagar i Sälen. 170 kronor för en frukost. 320 kronor för en räkmacka. 56 kronor för en flaska Hof. Känns som om Marstrand är rena kapet för den som är mån om sin plånbok. Rätt skönt att vara hemma på kobben igen...

GP ringde idag. De har tydligen förstått att det finns en mack på Klöverön också, och frågade lite om öppettider och sådant. Sannolikt är det funderingarna på att dra igång Statoil igen som pockat på deras uppmärksamhet. Emellertid gjordes idag lite förberedande arbeten från Miljö o Hälsa inför den stundande uppgrävningen av cisternerna, så det ser dystert ut. Även om det förstås inte missgynnar Räkmacken.

Idag skickades strandstädarnas gamla båt "Renskär" iväg till Stenungsund. Lyfte den ombord på en gammal militärfärja - såg rätt roligt ut!

Arbetet med tappen skrider framåt så sakteliga. På måndag kommer ett par killar från Prevecon ut och skall göra riskanalyser för den nya anläggningen. Idag var en artikel i KungälvsPosten om Kenneth Jitzmark, och dennes funderingar på om det eventuellt går att rädda f.d. Statoil-macken. Givet mina egna skriverier i KP om att vi skall möta nya idéer med positivitet, är det kanske någon som undrar hur vi ställer oss till sådana tankar i ljuset av våra egna planer.

Ur vårt strängt egoistiska perspektiv har det sannolikt inte så stor betydelse om den gamla macken av en eller annan orsak, mot alla möjliga odds, skulle kunna finnas kvar. De stora bolagen är helt enkelt inte intresserade. En nyetablering kräver ett litet lokalt bolag som vårt eget, och är en betydligt enklare konkurrent. Bensinkorten är de som bestämmer kundtillströmningen. Om vi tar bort dem så måste vi konkurrera med servicenivå och kvaliteten på själva anläggningen, och då är det min tro att vi skall kunna ligga rätt bra till i relation till andra aktörer.

Tittade för övrigt återigen något på besöksstatistiken: under tiden som jag ej uppdaterat har den stigit stadigt. Förstår inte det här med Internet riktigt...

Egentligen skulle jag väl ta bort allt det gamla, och göra om. Göra bättre. Men det låter sig inte göras. Så jag låter det gamla finnas kvar. Det är ju dock en omistlig del av det nya.

Någon kanske vill mena att jag borde säga en del annat också. Ord har dock begränsningar, och ibland faller de helt platt, oavsett antal, uppsåt och betydelse.

Hem(ske)-sidan har trots sin ännu estetiskt motbjudande layout en ganska stor och jämn besökarstatistik, vilket förstås är glädjande. Många besök fås genom sökningar på olika sökmotorer. Fem i topp avseende besökta länkar är i fallande skala om Motorer, om Klöveröns Varv, Aktuellt, Till salu och om Klöverön. Det arbete som ännu fortgår med att försöka berätta lite om sådant vi finner intressant har alltså gett utdelning. Förhoppningsvis skall vi snart bringa den klandervärda estetiken på fall. Tyvärr går ofta eleganta sidor hand i hand med svårigheter att som lekman underhålla dem. Kunskap är mackt sägs det ju emellertid, så vi får se om man kanske skall sätta sig med studier i ämnet en stund.

Nu tar de snart slut, båtarna. Sista avriggningen gjordes idag, och efter helgen kan antalet båtar som ännu skall upp räknas på ena handens fingrar. Vattentemperaturen är nu ganska avskräckande och eventuella dopp, frivilliga som ofrivilliga, bör avslutas i all hast om man intresserad av att fortsätta sin jordevandring. Vår egen utombordare skar i kulingen häromdagen, lite intressant och inte helt ospännande. Dock tog vi oss till Klöverön. Av allt att döma är det ett vevlager som sagt upp sig. Sånt är livet i den västra arkipelagen...

Varmt som en svensk midsommar, sommaren 2005 är helt klart den som aldrig gav med sig... Från syd blåser det ständigt och jämt också. Snart får man väl börja tänka om och avbryta den femtioåriga vanan att ställa båtarnas stävar mot väster: det blåser ju ändå aldrig därifrån längre.

Upptagen är nästan avslutade, ganska lagom till att platsbristen blivit total. Det skall bli skönt då den sista båten är upptagen och man kan se vintern an på riktigt. Vintern är ju varvsarbetarens sommar, även om den inte innehåller så många badturer som sommargästens. Att placera sig i horisontalläge på Vannholmarna en grå decembereftermiddag tillhör helt klart livets mindre tilltalande företag. Det är fascinerande dock då man någon gång gör ett strandhugg på exempelvis Lekskär vintertid, vilken enorm skillnad det är på sommar och vinter i skärgården. Nu är stillheten kompakt, och landskapet helt dominerat av den grå delen av färgskalan. Känner man sig onödigt uppsluppen och i behov av mer dystra tankar om livet är helt klart en tur till närmaste grå kobbe att rekommendera. Fast varvsarbetaren är glad ändå, vad är väl ett grått landskap mot tvåtusenfemhundramiljarder båtrelaterade problem?

Så har nu även en bastubåt beretts plats på varvet. Fem meter bred, fem meter hög och styvt sex meter lång är det en knubbig och lite svårlyft historia.

Idag vankas slutligen nordostlig kuling, och det torde vara ett avgörande slag i kampen mellan sommar och vinter. Gubben frost lurar bakom hallen, och det är tid att tänka över om varmvattenberedare, motorer och andra vattensystem i båtarna är avtappade på vederbörligt vis.

Inåt land höjs nu åter spridda röster om båtskatt. För den oinitierade synes nog detta vara ett lämpligt tillskott till den allmänna kistan (som någon gjort hål i botten av?). Men hur definierar man lyx? Är Jonas 25 meters minsvepare en större förmån än Krilles bländande Ferretti i samma storlek? Det beror ju på vem man är. Kanske att man skall beskatta livskvalitet istället. Fast då sitter vi ju pyrt till allihop härute på kobbarna. Känner du livskvalitet och är nöjd lille vän? O nej, jag har tågvirke i propellern...

Båtskatt skulle bli en pyrrusseger för ett samhälle som redan gång efter annan fastnar i dyra definitionsrelaterade moras.

Livet går vidare. Inte minst för sommaren som bjudit vinters skyddsling hösten hårdnackat motstånd. Man kan tänka sig att hösten kommer att bjudas in till ett allvarligt samtal med vinter då bataljen är avslutad. Humrarna synes få till antalet, åtminstone i denna del av den bohuslänska arkipelagen. Ett antal båtar har också sjunkit i enlighet med vår tidigare profetia nedan.

De flesta båtar har nu placerats på land. Täckningar och konserveringar dominerar varvsarbetarens dag, och det är långt till doften av bottenfärg och den blodsmak man får i mun efter att ha lovat för mycket och än en gång funnit dygnets timmar begränsade till tjugofyra. Rockebåden slickar sina blessyrer i marvattnet och ser fram mot en lugn säsong. På Klöverön har livet återvänt till det normala sedan sommarens besökare vänt sina kylare mot mer ändamålsenliga vintervisten. Märkligt, eftersom Klöverön är som bäst nu och ett halvår framåt. Låt det inte bli allom känt!

Idag lämnade den årliga slaktkvoten Klöverön. Från ett fridsamt betande på Klöveröns ängar, intet ont anande om sina tvåbenta skötares dolda agenda, till närmaste slakteri. Tjuren som smet nedan verkade ana att det hela inte stod rätt till. Efter en stunds lirkande lyckades man dock förpassa honom in i slaktbilens inre, fastbunden vid en mindre olycksbroder. Tjuren hade ett lika lugnt sinnelag som rejäl kroppsbyggnad, ett faktum som vi är tacksamma för!

Nu kommer snart både båtens och ett känt kräftdjurs farligaste tid. Båten ligger där ensam på sin plats, till förfogande för båtägaren, men också för väder och långfingrade individer med tveksam moral. Hade vi kunnat förstöra smaken och tjusningen med den lilla klo-försedda läckerbit vi kallar hummer hade nog försäkringsbolagen besparats många sjunkna flytetyg och ofrivilliga exporter till länder på andra sidan Östersjön.

Nu låter det sig svårligen göras, förstås. Hummern ligger där ute och trycker, som vanligt, och det gagnar föga att rannsaka honom och ställa honom inför skranket. Förmodligen har han sedan länge glömt förra årets mistade kamrater, och den gråt och klognisslan som följde i försvinnandenas spår. Än mindre bryr han sig om att de flesta av de där figurerna som tutar omkring högt ovan honom, helst hade sett honom levande kokt, skuren itu och placerad på lämplig rund köksattiralj. Vi får låta honom hållas - till syvende och sist genererar han ju ett icke föraktfullt arbetstillskott till varven utefter kusten.

- Från och med 1/1 2006 förbjuds nyförsäljning av konventionella tvåtaktare i vår del av världen. Flera modeller är redan slut hos tillverkarna. Vill du köpa ny tvåtaktare är det alltså hög tid att göra slag i saken! Enbart direktinsprutade tvåtaktare kommer att finnas på marknaden framgent ((Ficht, Optimax etc)

- Från vintern 2005/2006 kommer moms att läggas på platshyra för båt på land, priserna kommer därför att öka med 10-25 procent beroende av servicegrad. Beslutet har fattats efter en dom i EU-domstolen.

Nu är det höst. Åtminstone känns det så eftersom västanvinden på gammalt känt vis börjat skicka gråa sjöar in i sundet mellan Klöverön och Marstrandsön. Sorgligt men otroligt skönt är varvsarbetarens spontana reaktion på detta meterologiska fenomen. Så länge nu vissa vågräta streck framför siffrorna på väderkartorna håller sig på avstånd så kan man få ett och annat gjort.

Á propos streck så har ett sådant placerat sig i räkningen eftersom undertecknad drabbats av ryggskott. Det började förvisso för ett bra tag sedan, men förra helgen föll en äldre herre i sjön vid pontonbryggan. Efter att en hjälpande hand givits denne just då olycklige man fick man ryggskott på riktigt...

Har ni hört sommarens ordstäv förresten? En badgäst är ingen badgäst, två badgäster är en bryggtvist och tre badgäster är en sommardag på Rockebåden!

Ryktena har varit intensiva rörande "Adéle", ketchen som ockuperar halva kajen i Marstrand. Säkert är i alla fall att i det går kväll hölls fyrverkeri, att någon gift sig, och att båten döpts, efter visst krångel med hållbara champagneflaskor.

Vitters Shipyard, som byggt "Adéle", vet att berätta följande: Längden är 180 fot, liksom höjden på förmasten. Djupgåendet är fem meter. Skrovet är byggt i aluminium. Båten är utrustad med två Caterpillar-dieslar (3412E) om 1000 hk/styck. Marchfarten är 13 knop och toppfarten är 16 knop. Räckvidden är 6500 NM. Deplacementet är 260 ton. Segelarean är ca 1500 kvadratmeter.

"Adéle" har bl.a. besökt Svalbard, där båten provats ut, och Lofoten sedan hon sjösattes den andre april 2005. Enligt GP kommer ägaren nu att inleda en jordenruntsegling. Före "Adéle" har ägaren haft bl.a. en Mamba 31 och en Fantasy 37.

Vem är det som är värst egentligen? Ja, det är ju en ständigt återkommande fråga i alla sammanhang. Denna sommar är onekligen segelbåten "Adéle", som skall döpas i Marstrand i morgon under pompa och ståt, och fyrverkerier efter vad ryktet säger, en tung aspirant. "Adéle" gör livet surt för alla med nya segelbåtar i 70-fots-klassen, som normalt hade fått kaj-flanörernas blickar, men som nu får nöja sig med att vara statister. Och det är väl inte mer än rätt då man har en rigg som inte når upp till mer än "Adéles" andra spridare. "Adéle" har fem...

Ryktet säger också att "Adele" är dyr(!), och att många nollor återfunnits på fakturan efter lagd order. Men vad säger inte ryktet?

Värst hittills är emellertid förra årets japanske besökare. Tänk dig själv att du just införlivat ett lagom elegant flytetyg till samlingarna och att du inviterat polarna på jungfrufärden till Marstrand. Väl i Marstrand bjuder du samtliga på grogg på akterdäck, och dina vänner låter sig villigt imponeras av dina finansiella framgångar och tecknet för denna framgång: båten. Väl som ni sitter där och läppjar på groggen under det som ditt livs bana når sin topp, skymtar plötsligt något ovanför Södra Strandverkets tak. Strax glider någon annans kännetecken för finansiell status värdigt in på stridsfältet. Dina vänner tystnar, förutom ett och annat "jävlar", och vänder sina huvuden bort från din båt. Till råga på allt lägger sig eländet mitt i blickfånget framför husen på Hedvigsholmens västra sida, och då en av dina vänner stillsamt konstaterar att du inte ens fått plats med en av bjässens fendrar i din båt, så har kvällen mist sin charm.

Då är det bara att sätta bock i rutan: "Överlevt matchrace-veckan 2005". Mitt rudimentära intresse till trots, kanske mest beroende på det snålt tilltagna utrymmet för att följa seglingarna mellan Klöverön och Marstrand, sänder jag en tanke till stackars Holmberg som var så nära så nära, men som ändå inte nådde ända fram. Matchrace-veckan tycks annars ha tappat lite kraft. Folktillströmningen har helt klart varit stor, men det extrema tryck man minns från förr har uteblivit. Vi är tacksamma för det.

Också Rockebåden: i torsdags gick en segelbåt i trettio-fotsklassen på grund då den seglade för länsen ut från Albrektsundskanal. Efter grundkänningen hade de uppenbara problem, så undertecknad åkte ut och fiskade upp dem, på känt manér... Då visade det sig att de hade fått motorbrand strax innan, eller trodde sig i alla fall ha fått motorbrand. Upptagna av denna dramatik hade de blivit ignoranta map. Rockebådens hot i marvattnet. Ca. en och en halv timme efter att de blivit inbogserade till "Steneplan" frågade de mig om hjälp. Jag gick ner i båten och lade handen på ventilkåpan - som fortfarande var skållhet! Motorn hade inte brunnit utan kokat, även om gränsdragningen just i detta fall var svår. Den hade tydligen stannat med ett tjut dessutom. I enlighet med Yanmar-motorernas generella kvalitéer startade den dock efter åtgärd. Huruvida den klarat sig helt från men är osäkert. Jag betvivlar det.

I går kom en liten Maxi från marstrand som drog i ordentligt. Det anmärkningsvärda med denna grundstötning var att Rockebåden nu visade nästan allt av sin kala hjässa eftersom det var lågvatten. Sjöfararen i fråga hade i princip kunnat segla rakt upp på landbacken. Med tanke på att det var söndag och att sommarens stora kalas utövats i Marstrand kvällen innan går det säkert att finna en alkoholrelaterad orsak.

I onsdags hade kustbevakningen årets första hastighetskontroll vid tappbryggan. Havet låg platt och båtlivet inskränkte sig till andäktigt framförda flytetyg. Det är ofelbart så nämligen att då det är helt lugnt väder, så är också trafiken förbi varvet och genom kanalen lugnare - eftersom resan är en njutning i sig. Då det blåser litet grann är farten emellertid alltid högre, och värst är det om det blåser litet från väster, då sätter gärna motorbåtsförarna sina flytetyg lite på aktern - eftersom båtarna går lugnare i sjön då. Svallen blir förstås därefter. Den lugna aftonen ledde till att kustbevakningen endast uppbringade en eka i fyrametersklassen på två timmar. Svall som från en optimistjolle, och helt ensamma på vattnet mellan Klöverön och Koön fångades deras framfart både av laserkamera och videokamera. Resultatet blev böter och en halvtimmes överläggningar med ordningsmakten. Först med gummibåten, sedan med Cobran och sist med polisbåten. Filmen skall tydligen sändas in till tv-programmet "The worlds wildest policevideos". Tills dess analyserar vi skadorna av ekans framfart och frapperas av skepparens dödsförakt då han passerade mynningen till kanalen i drygt tio knop. Vi känner också en motvillig tacksamhet för att Windy 36:an, som häromdagen försökte välta pontonbryggan, och som zick-zackade mellan semesterfirarna på väg till Marstrand, inte fångades av ordningsmakten. Han borde rimligen ha låsts in på fästningen i 50 år, och hans båt skulle ha eldats upp på kajen i Marstrand till populasens oförställda glädje.

Nu står det klart att skattemyndigheten, efter beslut i EU-domstolen, avser att momsbelägga upplåtelse av båtplatser på land. Beslutet kommer att medföra att priserna för uppläggning av båt på båtvarv kommer att stiga med - beroende av servicegrad - 10-25 procent.

Imorgon börjar Match Race-veckan. Stora skaror segelintresserade människor söker sig då hit ut för att frottera sig med det ur ett pekuniärt perspektiv "fina" folket. Gant och HenriLloyd-jackorna kommer att frasa på kapp med båtarnas segel, och näsor kommer att rynkas åt varje varvsarbetares uppenbarelse, utstyrd som han är i sin vanliga uniform från Fristads. Om aftonen kommer högdjuren att samsas kring de vattenhål som äger deras signum. Särskilt då Societetshuset och Öfre Verandan varifrån man har en överlägsen vy mot Marstrandsfjorden. Här tycks tiden ibland stanna; odödligheten gör sin existens ett kort ögonblick sannolik i det att man läppjar på sitt välkylda glas Moët et Chandon och studerar solljusets brytningar i atmosfären.

Till nästa år kommer inte Swedish Match att vara huvudsponsor av seglingarna i Marstrand. Grunden till detta är att ett tobaksföretag inte längre kommer att få sponsra olika evenemang i samhället om sponsringen kan leda till att företaget framträder i bättre dager - dvs. om det kan antas sälja mer tobak. Förhandlingar med nya sponsorer pågår.

Återstår att se om årets klandervärda bränslepriser dämpar båtlivet. Sannolikt inte eftersom båtfolket i allmänhet har en peng över i alla fall. Som vanligt drabbar det dem som ändå inte har råd med båtar och andra laster. I detta får jag lust till en litania kring det som är rättvist. Jag besinnar mig dock och tar itu med dagens arbete istället - "skomakare, bliv vid din läst!".

På något ännu okänt vis överlevde vi midsommarhelgen. Då helger närmar sig frångår man ofta reglerna om minst två, helst tre veckors varsel för sjösättning. Man lider med den stackars kunden som får besök av hela släkten och svärmor och som vill visa skärgården från sitt flytetyg. Som varvsarbetare genererar detta tveklöst ett övermått av arbete, och vid randen av total utmattning lovar man sig själv att ta till strängare ordval vid sena midsommarbeställningar till nästa år. Fast det kommer man ju inte att göra.

Mystiskt är också att man som varvsarbetare har dygnet-runt jour. Exakt hur detta har gått till vet jag inte. Varvsarbetaren är dock en människa som det är helt acceptabelt, av allt att döma, att telefonera vid halv elva-tiden om söndagskvällen för leverans av diverse båtrelaterade spörsmål. Undra på att man ibland känner en dragning till 2 plusgrader, blåst och hällande ösregn...

Rockebåden är ju ett kärt samtalsämne i denna lilla spalt. Idag finns återigen en liten anekdot att förtälja om denna felnavigeringarnas erinrare. Inom loppet av en minut besökte två båtar grundet i söndags kväll. Först kom en DC från Marstrand i full karriär. Smack lät det. Fast de tutade friskt vidare ned i kanalen - de tycktes inte ens märka det inträffade - det lär de göra tids nog... Ett par hundra meter från grundet mötte de en SeaCat på kryssen. Denna seglade raskt rakt upp på grundet trots vårt idoga gestikulerande och gapande. Direkt vid grundstötningen lutade båten över så kraftigt att masttoppen inte var många meter ovanför vattenytan. Vid igångsättandet av motorn gick dessutom brytpinnen. Kalabalik.

I fredags besöktes Rockebåden av en större segelbåt som inte kom av grundet utan fick dras loss av författaren. De verkade litet chockade och tutade iväg mot Marstrandsön och vidare dryckesslag utan att säga vare sig hej eller då. Sånt är livet.

Igår kväll lades vikterna ut till förlängningen av pontonbryggan. Vikterna hängde vi (Ulrik, Ulrik, Svante och Magnus) i fören på Ulriks stålbåt som vi sedan manövrerade i rätt läge. Då detta uppnåtts släpptes vikterna. Det gick ganska smidigt, bortsett från att den första vikten tappades då tampen gick av - fast den var lätt uppfiskad med kranen.

Då jag skriver dessa rader mojnar den nordvästliga vind som dominerat eftermiddagen, och natten ser ut att bli lugn. Sven har sånär avslutat installationen av sin nya bogpropeller i Bacchant 36:an "Ariel" och snart vankas sjösättning även av den. Det är skönt att det börjar bli tomt på varvsområdet. Helt tomt blir det dock aldrig, dels tas de första vinterförvaringarna emot i slutet av juli och dels händer det aldrig att alla vinterförvarade båtar sjösätts.

Rockebådens hållfasthet är nu utprovad inför sommarens bataljer. Av allt att döma tycks den inte ha förlorat något av sin forna styrka... Svallmakarna å sin sida har också börjat med sina återkommande kontroller av hur mycket en båt egentligen kan gunga som ligger förtöjd vid tappbryggan. Exakt hur mycket som helst tycks det. Vad mer kan man göra än slita sitt hår och förundras över motorbåtsägarnas skygglappar och bristande empatiska kvaliteter? Borra dem i sank kanske?

Nej, bäst är nog att tiga still, de brukar lugna ned sig framemot juli - då har förövarna själva legat vid kaj och hjälplöst sett groggarna glida av det vällackade bordet på akterdäck till följd av förbipasserandes ignorans. Dessutom brukar det vara obetänkt att åka ifatt dem och säga det man tänker: förövaren är sällan ensam ombord, utan oftare i glada vänners lag, eller ännu värre, i flickvännens. I det att omdömet ifrågasätts offentligt brukar resultatet bli närmast det omvända på återfärden från Marstrand.

Idag har äntligen solen lyst på Klöverön, och gårdagens nordliga vindar har så sakteliga mist sitt kalla bett. Sjösättningarna pågår i hyfsad takt, men intresset för båtliv känns fortfarande ljummet.

I Marstrand börjar gästhamnen att fyllas om helgerna, den skog av master som brukar synas under högsäsong och inte minst under segeltävlingarna är dock ännu avlägsen. Då kommer den nordliga vinden inte att föra med sig kyla, utan ljudet av glada människor och ljudlig musik, den mättade doften av parfym och överdrivet alkoholintag. Och stilla sommarmorgnar efter sådana kvällar är utrymmet mellan Klöverön och Marstrand inte som nyss fyllt av is, utan av ölflaskor, spritflaskor och ett och annat oidentifierbart. Och i Marstrands hamn vittnar båtarnas vinklar och slagsidor om hur det gick på kärleksstråt kvällen innan. På kajen sopas flaskor och skräp undan och på Arvidssons korvkiosk sitter övermätta måsar i väntan på att de skall få ork att ge sitt karakteristiska läte, till irritation och huvudvärk för den trötte sjöfararen i sin båt. Framåt elvasnåret är Marstrand återställt, kommersen i full fart och siktet inställt på kvällens begivenheter.

För några är det vulgärt och sett med avsmak, för andra sorgligt kort och snart saknat. Några veckor senare kommer den kalla Nordanvinden åter och tvingar den korta svenska sommaren på knä. De båtar som legat likt diande spädgrisar på Marstrandsöns östra sida, i skydd undan västanvinden, skingras, och kvar finns strax litet annat än ortsbefolkningens behärskade förtjusning och en ensam guppande ölburk i Mjölkekilen.

På bilden nedan syns den idag levererade "Plask" (döpt efter första bokstaven i delägarnas namn...). En Örnvik 530 med hederlig(?) B20, dubbla solexar och ett hemskt gammalt drev (trimkolvarnas anslutning sitter ovanför/innanför tapparna till sprintarna som håller drevet - det är lättare att demontera övre kuggväxeln vid byte av knutbälg än att demontera drevet).

Snickeriet på bryggan har inletts, och första pumpen är nu i rätt position. Detta innebär att vi till helgen kan börja sälja diesel - sommarens köer närmar sig med andra ord.

Á propos tilläggningar finns i skärgården ett gäng kallat pålsteksmaffian som åker omkring i skärgården och slår pålstekar högt och lågt, vart de än kommer åt. Pålsteksmaffian är en grupp som det är lätt att vinna tillträde till, men svårare att utträda från. Ett effektivt sätt att inse att medlemskapet vållar mer besvär än nytta, är att någon gång ge sig på att flytta en båt i hård blåst som förtöjts med pålstekar runt ringar och andra förtöjningsredskap. Det är hart när omöjligt. Ett absolut grundkrav för en förtöjningsknop är att den lätt går att lösa vid hög belastning. Det finns ett otal eleganta knopar som uppfyller detta kriterium samtidigt som de också skapar det vi vill uppnå då vi förtöjer vår båt med pålstekar: omgivningens beundran.

En medlem känns oftast igen på att det är en man i seglarställ/regnkläder på väg till Marstrand med segelbåt (nästan alltid fraktalriggad). På fötterna har han Musto-stövlar. Han betalar med kreditkort, vantrivs med sitt jobb och är ensamstående.

Notera att pålsteken är en utmärkt knop i en rad andra sammanhang - undantaget är förtöjning!

Värmen har kommit på allvar denna vecka. Den kala bohuslänska skärgården bär dock inte mycket grönt som kan vittna om det, skövlad som den är. Vattentemperaturen börjar också stiga så sakteliga - det är ändå bara två månader sedan som isen ännu lade sig om nätterna.

Nu börjar det glesa ut en del bland leden av båtar. Igår reparerades svängbromsen på kranen som legat emot litet grann och minskat precisionen. Nu svänger den om man andas på den, och det får betecknas som något positivt.

Igår kunde man höra Sven Wollter intervjuas ombord på sin 33 fots motorseglare i P1. Intervjun i sig erbjöd väl egentligen inte så mycket nytt, men det var litet fascinerande att inse att även Sven funnit behag i den vattensamling som dominerar vår jord. Det är svårt att säga varför, men begreppen kommunism och sjöliv tycks på kollisionskurs med varandra, men där hade man fel, och det är gott att veta.

Havet är en likare genom att det är totalt obändigt, genom att det inte tar hänsyn, genom att det helt ignorerar oss som försöker åka omkring på det. På så vis blir man då man tampas med det föga mer än människa. En förtöjning, en segelsättning eller en tur över Marstrandsfjorden är små göromål som inte frågar efter våra eventuella kvalifikationer på terra firma.

Pontonbryggan och de nya pumparna har nu anlänt. För att minska effekterna av högt vatten har pumparna höjts 35 centimeter. Hämtningen av pontonbryggan skedde med Jonas gamla minsvepare "Hisingen" (se nedan), och bortsett från en liten grundkänning på en känd både utanför steneplan med påföljande kalabalik förlöpte allt väl. Pontonen hade i kraft av sin vikt varit besvärlig att bogsera med ett mindre flytetyg, helst som sträckan från Wallhamn till Marstrand är några distansminuter.

Båtleveranserna äger rum i väldigt långsam takt. Den kylslagna våren gör förstås sitt för att minska hastigheten - vi får till och med ta upp båtar som förblir ohämtade. På agendan står nu mycket annat som inte har med båtar direkt att göra: bryggan skall byggas om, nya pontonen läggas ut och förses med belysning, den gamla pontonbryggan ses över, cisternerna kontrolleras, vattencisternen skall lagas då den sprungit läck med mera med mera...

Om två månader lider industrisemestern mot sitt slut och vi har börjat ta upp båtar igen, och trots det står de flesta på land ännu.

Hisingen" byggdes 1960 i Rå. 1985 lades shelterdäcket till och 1994 monterades den Scania-motor som sitter i båten i dag. Detta arbete liksom en del annat utfördes på Ö-varvet. Hisingen var fram till 1985 minsvepare men användes de sista åren som röjdykarfartyg. Besättningen bestod av tolv man, varav fyra var befäl. Den aktra hytten rymde åtta värnpliktiga. Befälet sov i förens tre hytter under mer ståndsmässiga förhållanden.

Hisingen är 23,99 meter lång och 6,46 meter bredd och mäter 106 registerton. Djupgåendet är 3,20. Bunkerkapaciteten är 7 kubik och båten drar ca 50 liter/timme vid nio knop. Hisingens systerbåtar är "Galten" och Blackan. Kusiner är Rödlöga, Svartlöga, Gillöga, Gårdsten, Nordsten, Tjörn och Orust. En hel hoper fula namn på några fina båtar

Hisingen och de övriga båtarna är byggda i ek på ek. Däckshuset och shelterdäcket är i aluminium.

Hisingen går snart att hyra för turer i skärgården med Jonas som skeppare. Ring 0303-60500 för mer information.

Som vanligt så här års ägnas tiden enbart åt båtar och de problem som villigt förenas med dessa. Uppdateringen av sidan har därför blivit lidande liksom utvecklingen i övrigt. I helgen som gick, Kristi Himmelfärdshelgen, bevistades Marstrand av ganska många båtar och bryggorna såg lite somriga ut. Mindre flytetyg lyser dock ännu med sin frånvaro till följd av den ganska kyliga våren eftersom man gärna bör ha följe av Webasto, Ebespächer eller någon annan värmande medhjälpare för att uthärda.

I lördags hade vi dop för Sophie och en liten fest på Klöverön. Sophie gav prov på god lungkapacitet i kyrkan men stillade sig efter att det hällts lite vatten på henne. Halv två sjösattes sista båten för dagen, sedan var det marsch in i duschen för tvagning och vid pass två infann vi oss i kyrkan - om inte hela så åtminstone imponerande rena från veckans övningar med epoxi, bottenfärger, oljor, topcoat och Johnson-färg. Ett förvandlingsnummer av hög klass!

Nej, isen lade sig inte igen. Däremot har en kall ostlig vind lagt ordentlig sordin på våren under de senaste dagarna. Nu har den äntligen vridit på nord och arbetsförhållandena är goda. Första helgen i maj är fullbokad med leveranser, dessutom håller vi stängt(!) lördagen 7/5 då det skall hällas vatten på Sophie (varvsarbetaren på bild längst ner) i Marstrands kyrka. Varvet är dock bemannat om än ej av traditionell arbetsstyrka. Att döma av rapporter från SF-Marina skall den nya pontonbryggan ha gått i gjutning, och faller allt väl ut håller till och med den mer positiva tidsplanen. Efter pumpbyten och nytt kassaregister och litet annan nödig service siktar vi på att öppna tappen i mitten av maj - låt oss hoppas att Bush et al håller tungan i rätt mun och inte påverkar bränslepriserna allt för menligt under den korta svenska sommaren!

Ännu en förhållandevis lugn helg är över - var håller de hus båtägarna månn tro? Inklusive fredagens leverans har endast två båtar levererats. Cumulusen "Rabalder" har dessutom gått åt andra hållet och placerats på land efter sin vinterförvaring i sjön. Anders och Nicklas har varit ute och jobbat med Anders stålbåt "Kexet". Motorn är monterad(MD21) och snart vankas sjösättning.

Våren är här - det regnar och blåser med andra ord. Att polera båtar i ösregn är inget vidare - men vad skall man göra? Idag åkte Stigs Smögen 45:a i sjön igen efter litet välbehövlig bottenservice - isen hade gått illa åt den. Fortsätter det här vädret kommer den väl snart tillbaka dessutom...

Trots det vackra vädret har inga båtar sjösatts under helgen. Många har dock varit ute och kollat till stugor och båtar. Sven har påbörjat vårutrustningen av sin Bacchant 36 "Ariel" och Christoph har vårstädat kölsvinet i "Rose" - ett tacksamt jobb nu då den trilskande FM-motorn befinner sig på ventilservice i Utkäften. En HR36 och en Bavaria 35 Match har också tagits fram ur hallen. HR36:an återvänder till sitt rätta element 4/4.

Med dagens sjösättning har vi återbördat totalt tre båtar till sitt rätta element. Á propos element så har nu också värmen äntligen återvänt, och igår kunde man lätt förledas att tro att det var juni och inte mars månaden hette. En kyligare ostlig vind har idag fört oss åter till verkligheten.

Kylan vägrar att släppa taget. Som väl är har vi den första sjösättningen först på torsdag, då vi hoppas att kylan tacklat av väsentligt, fortfarande lägger sig emellertid isen om nätterna vid bryggorna. Idag blåser det några sekundmeter från väster, trots det är det så lågt vatten att "Lilla Rockebåden" syns.

Under de senaste två veckorna har is hindrat resorna till Marstrand. Som vanligt så här års har båtarna flyttats längre och längre norrut på ön - mot isfritt vatten eller åtminstone tunnare is. Värst var isläget 3-4 mars då det samtidigt blåste en del från sydväst och isen packades till en tät sörja.

Planerna för den nya pontonbryggan börjar ta form, en eller två platser finns ännu kvar - hör av dig om du är intresserad! Vi väntar också besök från "Dyröbon" och årets första dieselleverans som skall användas till kranar och truck. Med mindre än denna leverans av fossilt bränsle blir det inga sjösättningar...

Vid något tillfälle har också nu sommargästen skådats, förmodligen håller de på att formera sina styrkor inåt land. Det är med viss bävan vi ser anstormningen an, en anstormning som kulminerar i slutet av juli. Det är ju med sommargästen som med myran: i takt med att solens strålar värmer den rör den sig allt snabbare, tills det att kylan vänder åter.

I morgon är det båtmässa igen - startskottet på en ny säsong. Så sakteliga har vi börjat planera vårens sjösättningar - första har vi den 21/3. Hemsidan är ännu i sin linda, särskilt på det grafiska området... (mer här)